Det stora rymdskeppet låg i omlopp runt jorden. Inuti satt en varelse med dess barn och studerade skärmarna som visade inzoomade områden på jordens yta. Efter en stund så bröt barnet tysnaden och frågade sin mamma ”Mamma?”.

”Ja, min son” svarade mamman.

”Varför krigar de länderna mot varandra?”

”De har olika syn på religionerna och gudar.”

”Men är inte alla religioner och gudar för fred?”

”Jo, det är sant” svarade hon.

”Men varför krigar dom då?”

”Jag vet inte”

De fortsatte att studera skärmarna en stund till innan barnet ställde en ny fråga, ”Varför misshandlar de där männen den stackars mannen där?”

”Jag tror det har att göra med att han har en annan hudfärg, så han anses vara en annan sämre ras i deras ögon”

”Jomen är de inte människor allihopa då?”

”Jo”

”Jamen är de inte samma ras då?”

”Jo det kan tyckas”

”Då förstår jag inte” sa barnet med förvirrat uttryck.

”Inte jag iheller” svarade hans mor uppgivet.

De satt sorgna ett tag till, hand i hand, stirrandes på skärmarna. Barnet vände sig mot sin mor igen för att ställa en fråga till, men tvekade som om han var rädd för svaret men sade slutligen ”De där. De är kvinnor va?”

”Ja det stämmer”

”Varför behandlas de sämre än männen?”

”De anses ofta vara det svagare könet”

Barnet stirrade häpet på sin mor ”Men...men är det inte de som blir gravida och bär barn?”

”Jo” svarade hans mor.

”Men hur kan de då anses vara ett svagare kön?”

”Tror att det har och göra med att de är fysiskt svagare och mera försiktiga”

”Jomen hos oss är ju kvinnorna fysiskt starkare men behandlar ändå männen som jämlikar?”

”Jag vet, jag förstår inte iheller”

Nu kände sig barnet och hans mor väldigt sorgna till mods. Överallt på skärmarna fanns lidande och krig.

”Planeten lider” sade barnet ”Hur kan de förstöra sin egen planet? Fattar de inte att de dör då?”

”Det är pengarna som styr”

”Pengarna? De små lapparna med bilder på? Vad har de för nytta av dem? Kan de äta, andas eller dricka dem?” Mamman bara skakade sorget på huvudet. Efter en stund såg hon dock muntrare ut och vände sig till sin son.

”Du. Var inte ledsen. När människans girighet har utplånat henne själv så kommer det att finnas andra arter och livsformer som överlever och efter några miljoner år så är jorden full av liv och grönska igen. Då kan vi återvända, då är du vuxen.” Barnet sken upp som en sol. De kramade om varandra och styrde skeppet mot stjärnorna igen.

Fanns en fråga om man kört rattfull nån gång på Aftonbladets hemsida där man kunde klicka i ett av följande 3 alternativ: 1:Ja, 2:Nej, 3:Vet inte, kanske har kört för tidigt dagen efter. Det som var skrämmande var att på resultaten så visade det sig att 29% svarat ja och 29% svarat det 3:e alternativet. Alltså så har 58% förmodligen kört rattfulla någon gång. Så varför nonchaleras denna uppenbara risk att skada eller döda oskyldiga liv av så många? Jag tror att det är för att lagen mer eller mindre nonchalerar det också. Läste en krönika för en tid sedan som också tog upp rattfylleri och i slutklämmen så stod det att vill man ha ihjäl någon och slippa undan med några månaders fängelse så är det bara att sätta sig berusad i en bil och köra över personen.

Jag tycker själv att lagen borde skärpas och att det borde klassas som mord om man kör ihjäl någon och som mordförsök bara man sätter sig bakom ratten  berusad. Säkert många som tycker att detta är drastiskt men det är knappast någon jävla nyhet att man löper många gånger större risk att skada någon rattfull än nykter. 

Det krävs körkort för att köra bil, truck, lasbil, mc mm. Man måste vara myndig för att få köpa ut ifrån systemet. Det finns åldersgränser på filmer och spel. Men tyvärr så kan vilket sjukhuvud som helst skaffa barn.

Hehe, jag o farsna o en flumgurka som heter Robert har ett slags band ihop och igår så gjorde vi våra första låt som vi spelade in. Lät inte så tokigt med tanke på att de andra 2 e nybörjare och aldrig spelat i band förr och jag inte spelat mycket gitarr. Så idag ska jag försöka skriva någon djup text till den som jag med känsla kan vråla ut.

Senare på kvällen så var jag och Jenny på bio och såg The Happening. Var en helt okej film, inte riktigt som vi trodde, men klart sevärd. 

Vafan e det med alla 40-50 åriga gubbar?? Gång efter gång läser man om blottare, pedofiler och våldtäcktsmän som är just dessa 45-åriga män. Är det en medelålderskris som gått överstyr eller? Tänk om jag själv blir sån när jag når den åldern? Då e jag väl i så fall även för sjuk i huvet för att ta livet av mig som jag borde. Borde fan vara obligatorisk psykundersökning på män som fyllt 40. Ja jag vet, nu drar jag alla över en kam men det är svårt att inte reagera när man efter 100:e gången läser om det. Vill bara att sånt skit ska försvinna, känner mig så maktlös. Fan. Hinner inte skriva mera nu. Ska till jobbet nu denna lördag morgon. Hoppas ni andra är lediga och får en skön sovmorgon.

Har precis sett en film som heter Juno. Den handlar om en amerikansk tjej i 16-års åldern som blir gravid efter att haft sex med sin kompis. Juno är en tuff tjej med attityd och är en outsider i hennes skola. Graviditeten gör henne ännu mera till utomstående som andra kan snacka skit bakom ryggen på. Detta tycks ej bekomma henne nämnvärt då hon har underbara föräldrar, knasiga de med, och en tjejkompis med hjärtat på rätta stället.

Gillade filmen starkt då jag tilltalas av filmer med smarta repliker som provocerar och ger en tankeställare. Juno är dessutom min föreställning av min mamma när hon var ung, dvs får ta mycket skit med reser sig upp hela tiden igen. Kan starkt rekommendera filmen till alla som behöver lite mänskligt hopp. För även om det är fiktion och skådespelare så måste ju den som skrivit manuset ha haft nåt innanför pannloben. 

Var några dagar sedan jag skrev så jag får väl fixa ett inlägg nu. Var hos en frisör idag för andra gången totalt i mitt liv (vad jag kan minnas). Var lite trött på mitt långa hår som bara hamnade i ansiktet hela tiden. Känns lite ovant nu men ser hyfsat ut. Orkar inte skriva mera nu.

Lite bilder...

Före frissan

Efter frissan

Har av någon anledning problem att se normal ut på foton

Han är ful. Han är så vidrigt jävla ful men det är det ingen som ser vid första anblick då hans fula inre täcks av ett stilrent och vackert skal. Han har lärt sig att utnyttja och använda denna fördel. Om de gör som han vill, förnedrar sig och låter honom känna sig som en kung, så kan de få sola sig i glansen av hans yttre ett tag tills han tröttnat och går vidare till nästa. Vissa av oss har lärt oss att se igenom och förbi fasaden men vi är för få och ointressanta. Han bara ser på oss med förakt och tänker "Ja, jag vet att du ser mig men så länge mitt skal är vackrare än ditt så spelar det ingen roll". Så vi bara sitter här och betraktar hur de utnyttjar och utnyttjas. Dessa fula jävlar.

Hennes skönhet bländar mina ögon. Så snäll och omtänksam. Ändå står hon där ensam och ignorerad. Ibland försöker hon flika in ett skämt men får bara himlande och hånfulla blickar till svar. Hennes skal duger inte, det hjälper inte att hennes insida strålar som den klaraste sol när folk ej kan se igenom. Hade det varit en av de andra med vackert skal som uttalat samma skämt så hade alla skrattat hjärtligt åt det. Så hon står där i sin tysthet, känner sig mer och mer vilsen tills hon till slut lämnar utan att någon märker. Vacker som en ängel.