En kille som kallar sig Johan kommenterade mitt One week inlägg och skrev "Jag gillar smala ben! Är det fel?". Vet inte riktigt vart han vill komma med den kommentaren. Antar att han menar tjejer med smala ben. Att kalla det fel att gilla smala ben på tjejer tycker jag inte att man kan. För även om alla dieter och kroppsideal hade förvunnit så kommer det ändå att finnas smala människor då vi alla är olika med olika ämnesomsättningar mm. Och någon måste ju kunna älska de smala också eller hur? Så det var inte dit jag ville komma med den texten utan att som det är nu så försöker, mestadels kvinnor, att sträva efter ett kroppsideal som gör att de flesta mår dåligt rent fysiskt och även psykiskt. Jag tycker inte att ingen får vara tjock eller smal. Det var det som var hela poängen med det andra inlägget. Varför kan vi inte bara vara som vi är så länge vi mår bra av det. Fattar inte folk att så fort alla lyckas nå dagens ideal så kommer det bara ett nytt ännu svårare att uppnå. Allt för att den lilla klick som lyckas ska kunna känna sig mer än bara människa.

E på min första vecka semsester av 3. Skönt! Ska åka till Visby på Gotland nu på Fredag och kommer hem igen Söndag kväll. Ska bli kul, medeltidsvecka och allt där.

Skriver fler inlägg efter helgen. 

Haha, sicken dröm jag hade inatt! Brukar på jobbet lyssna på P3:s humorprogram Pang Prego som jag laddat ned på min mp3-spelare. Där tjatar den ena programledaren Josefin Johansson om att hon tillhör Världens största släkt, Långerydssläkten, och hon ringer och terroriserar sina "släktingar" som inte har den blekaste om vem hon är. Enligt henne själv så finns släkten med i Guiness rekordbok och har över 130000 medlemmar. I varje fall så e hon och hela den släkten med i min dröm som utspelar sig på romartiden. Josefin har på något fullständigt obegripligt vis lyckats bli Caesar och leder sin arme (japp, hennes släktingar) mot Gallien där jag, Olle (min far) och en gemensam bekant som heter Robert finns.Tydligen är vi 3 de enda galler som finns i hela Gallien och har bestämt oss för att försvara vårt land. Vi har kommit på en utmärkt plan för att lyckas krossa Josefin och hennes arme. Bakhåll! Robert är dessutom en utmärkt strateg så han blir vår hövding och ska i stridens hetta ropa ut ordrar till mig o Olle. Vi skrider till verket och gömmer oss i en buske medan vi väntar på att Josefins arme ska nå fram. Medan vi sitter där i busken så märker jag att Olle börjat nynna på en fåning ramsa som lyder "Josefin har ett jäkla flin" om och om igen.

Detta är kan nämnas en väldigt jobbig situation som jag råkat ut för allt för många gånger. Jag och farsan tycker om att spela datorspel ihopa och allt som oftast så får han ideer som jag redan vet inte fungerar. Jag säger det till honom men han e tvungen att prova ändå. Nu i drömmen, i busken är det samma situation. Han nynnar på och jag ber honom sluta för att Josefin kommer att höra oss men han bara flinar tillbaka och säger "Äh, det gör hon inte alls". Givetvis så märker hon oss och rätt så vad det är så är vi mitt i ett slag, vi 3 mot 130000. Jag lugnar mig snabbt och tänker att vi har fortfarande ett ess i rockärmen kvar nämligen Robban och hans strategiska kunskaper. Jag och Olle slåss som vildar medan vi väntar på Robbans orders och efter ett tag hör vi "Rwlrwlrlwlrlrwl" bakom oss.

Nu får det förklaras för de som ej känner Robban att han har ett tämligen otydligt språk. Okej, han pratar svenska det är bara det att han mumlar fram orden och detta har gjort att han fått smeknamnet Murloc (fiskmänniska ifrån spelet World of Warcraft). Utan någon chans att kunna följa Robbans orders så förlorar vi slaget snabbt och vi hamnar på varsitt spett över en öppen eld. Det sista jag minns  är hur Olle skäller ut Robban för förlusten.