Han är ful. Han är så vidrigt jävla ful men det är det ingen som ser vid första anblick då hans fula inre täcks av ett stilrent och vackert skal. Han har lärt sig att utnyttja och använda denna fördel. Om de gör som han vill, förnedrar sig och låter honom känna sig som en kung, så kan de få sola sig i glansen av hans yttre ett tag tills han tröttnat och går vidare till nästa. Vissa av oss har lärt oss att se igenom och förbi fasaden men vi är för få och ointressanta. Han bara ser på oss med förakt och tänker "Ja, jag vet att du ser mig men så länge mitt skal är vackrare än ditt så spelar det ingen roll". Så vi bara sitter här och betraktar hur de utnyttjar och utnyttjas. Dessa fula jävlar.

Hennes skönhet bländar mina ögon. Så snäll och omtänksam. Ändå står hon där ensam och ignorerad. Ibland försöker hon flika in ett skämt men får bara himlande och hånfulla blickar till svar. Hennes skal duger inte, det hjälper inte att hennes insida strålar som den klaraste sol när folk ej kan se igenom. Hade det varit en av de andra med vackert skal som uttalat samma skämt så hade alla skrattat hjärtligt åt det. Så hon står där i sin tysthet, känner sig mer och mer vilsen tills hon till slut lämnar utan att någon märker. Vacker som en ängel.